Kärt återseénde
Igår träffade jag en "gamal" vän, hon som "hittade" mig på facebook, och gissa om det var trevligt!
Det var sagt att jag skulle vara där mellan 18-18:30, men jag kom försent, eftersom jag körde fel några mil.. Det är så att hon bor utanför Krillehåla, och jag tog av en väg för tidigt, så det blev en "liten" omväg på några mil......
Tänka sig vad mycket vi hade att prata om, och hon tog fram gamla kort, och det blev ju: "vad va det han/hon hette, vad gör De nu, var bor de, och kommer Du ihåg när vi"....
Sen så hade hon och hennes familj åtta stycken 2½ veckas gamla små golde retriver valpar... Oj va jag smälte för dessa små. Hur söta som helst, ulliga, mjuka och goa...
Sen träffade jag på något MINDRE sött och trevligt... Nämligen en "liten" boaorm på 2½ meter. Fy fan va äkligt det är med ormar. Jag fattar inte varför man har sådana djur.. Dels är de inte speciellt kelsjuka (även om Boan tycker om att kramas), sen har man inget utbyta av dem, och sen är de ruskigt läskiga... Fast jag måste säga att jag fascinerades lite av den ändå. Den bara låg ihopringlad på en upphöjning, och när de tog i den spände den alla sina muskler och försökte krypa ihop. Men jag vågade inte klappa den... Fick se bilder på den när hon var ute i trädgården och undersökte omgivningen.. Hon trivdes bra runt gungställningen, katterna, hundarna, och barnen... Huuuu...
Jag åkte inte därifrån förrän ca klockan 23:10...
Hoppas verkligen att det inte kommer att ta så himla många år till nästa gång vi ses...
Puss och kram Lilla jag
Det var sagt att jag skulle vara där mellan 18-18:30, men jag kom försent, eftersom jag körde fel några mil.. Det är så att hon bor utanför Krillehåla, och jag tog av en väg för tidigt, så det blev en "liten" omväg på några mil......
Tänka sig vad mycket vi hade att prata om, och hon tog fram gamla kort, och det blev ju: "vad va det han/hon hette, vad gör De nu, var bor de, och kommer Du ihåg när vi"....
Sen så hade hon och hennes familj åtta stycken 2½ veckas gamla små golde retriver valpar... Oj va jag smälte för dessa små. Hur söta som helst, ulliga, mjuka och goa...
Sen träffade jag på något MINDRE sött och trevligt... Nämligen en "liten" boaorm på 2½ meter. Fy fan va äkligt det är med ormar. Jag fattar inte varför man har sådana djur.. Dels är de inte speciellt kelsjuka (även om Boan tycker om att kramas), sen har man inget utbyta av dem, och sen är de ruskigt läskiga... Fast jag måste säga att jag fascinerades lite av den ändå. Den bara låg ihopringlad på en upphöjning, och när de tog i den spände den alla sina muskler och försökte krypa ihop. Men jag vågade inte klappa den... Fick se bilder på den när hon var ute i trädgården och undersökte omgivningen.. Hon trivdes bra runt gungställningen, katterna, hundarna, och barnen... Huuuu...
Jag åkte inte därifrån förrän ca klockan 23:10...
Hoppas verkligen att det inte kommer att ta så himla många år till nästa gång vi ses...
Puss och kram Lilla jag
Kommentarer
Trackback
