lillajags

                                                                 
Fick här i dagarna höra om en tjej här i stan som hastigt gick bort i veckan, 38 år gammal.. Hon var gravid och bebisen väntades i januari, men bebisen gick inte heller att rädda.
Den 10-åriga pojken i hennes familj  sa till pappa: "Men pappa vi skulle ju bli fyra, nu är vi bara två" Hur bemöter man något sådant?

Att något sådant skulle kunna hända är för mig en verklighet som inte finns med på min världskarta. Fy va hemskt.. Att livet kan ta en så total vändning, så fort och så oerhört grymt.. Det är verkligen inte förståligt..

Det ger mig en eftertanke, vad är det som är viktigt med livet egentligen? Fina saker, ett snyggt yttre, snyggt hus med senaste inredningen? Nej inte direkt..
Jag inser att jag borde vara mer glad för en solig dag, att jag får mat för dagen, har någon stans att bo och för vänner runt omkring mig. Det är så lätt att bara tänka på det som andra har...
Puss och kram Lilla jag