lillajags

Vid en promenix i tisdags gick vi förbi mosters dagis, eller ja, där hon jobbade extra just denna dag. Vi stod på trottoaren med en väg emellan, och sen moster vid ett staket. Först tror jag inte twinsen såg sin moster, men när de upptäckte den hojtande, vinkande gestalten på andra sidan blev de som tokiga! De halvsatt i kärran, och med en gång satte de sig spikrakt upp och bara skrika av glädje! De försökte verkligen ta sig ur kärran, så det va tur att de satt fast. De "pratade" som bara den och hela deras små ansikten sken som solar! Underbart att se!

Solen, ja. Inte direkt solade vi oss när vi stod och vinkade och pratade med moster, för det började regna och ÅSKA.... Jag vågade inte chansa på att vi skulle hinna ta oss ända hem, så vi gick in till Herr och fru M och bebben. Åh vilken tur va inte det? Det mullrade och mullrade, och det ljöd högre och högre... Så helt blötsligt kom det en blixt och en jätteknall direkt efter, och Lilla jag fick panik. Jag såg skräckslaget på Herr M, och kom på mig själv, att om jag visar för barnen att jag är rädd för detta hemska (!) så kan det ju övergå till dom... Så jag vände mig hastigt bort, och lät tårarna trilla en lite stund... Sen återgick vi till matintaget som skulle påbörjas, och jag låtsades som inget alls....
Puss och kram Lilla jag